Thomas Edetun – Stöttad

Thomas Edetun, Stöttad, 40×40, 2017

Den italienske författaren Umberto Eco skrev att citat tvingar oss att gå igenom vad vi vet om andra texter och bilder, men också vad vi vet om världen. Thomas Edetuns måleri är en bekräftelse av denna tanke. Hans konst är som ett burget souvenirskrin med personliga hänvisningar, blinkningar och kommentarer till olika autonoma traditioner. Det förflutna och samtiden möts på Edetuns dukar. Konsten blir en form av humorladdat käbbel med John Constable, Camille Corot och Carl Fredrik Hill, för att nämna några. Anspelningarna på stormästarna går dock hand i hand med referenserna till populärkulturen. Vägskyltar, logotyper och andra vardagliga teckensystem dyker oförmodades upp på Edetuns bilder. Ibland, som om de var helt vilsna, slingrar sig överraskande textfragment mitt i motiven. De lyckliga, avsiktligt planterade ”felen” ger upphov till nya betydelser och omvärderingar av det som vi sett tidigare och av det som omger oss idag.

Landskap är ett återkommande motiv i Thomas Edetuns bildvärld. Verken kännetecknas av en underbart kreativ, givande obeslutsamhet – som om den ena handen målade figurativt, medan den andra var van vid ett abstrakt formspråk och avsiktligt saboterade alla onödiga övertydligheter. Resultaten är häpnadsväckande rebusbilder, där olika traditioner korsas. Det handlar inte bara om förbindelser utan kanske ännu mer om förvecklingar.

Färgtonerna kan plötsligt förändras. Ibland är kontrasterna så djärva som om hela koloritkartan kollapsade och som om den var en tonårsrevolt mot den dystra verkligheten. En avbild förvandlas till en humoristisk nidbild. Följer man penselstråkarnas koreografi är det lätt att få för sig att målarens hand stundom måste ha rört sig snabbare än ögat. Ändå kan det i vissa fall ta åratal av bearbetningar innan ett verk slutförs.

Stöttad är ett av de verk som skulle kunna vara ett kvickt metaverk och sammanfatta Thomas Edetuns konstnärliga praktik. Motivet påminner bland annat om solskensmålaren Johan Krouthéns ljusdränkta verklighetsutsnitt Halmstackar (1884)Edetuns formspråk är dock expressivt, dynamiskt och färgstarkt. Allting bygger på ett lekfullt kontrakt mellan disparata krafter. Stormväder drar över den lantliga idyllen. Molnen tornar upp sig. Stacken, som en är en komplex men kaotisk konstruktion av oräkneliga strån, står emot väder och vind, stöttad av några rakitiska pelare. Ta bort en av dem och allting rasar samman.

Av Joanna Persman