Yvonne Jeppsson

Yvonne Jeppsson, olja på duk, 83×72 cm

”Är du förberedd? Vad gör du mot överflödet?”, undrade Henri Michaux (1899–1984), som skeptisk mot det mesta tecknade spontant och skrev i uppror mot det som begränsar. Yvonne Jeppsson är en av de målarna som har tecknat mycket. Hon har hittat sitt bildspråk någonstans på väg från det föreställande mot det abstrakta.

Ursprunget till verken utgör oftast något som fångat hennes blick. Ett enkelt föremål i rummet. En trasa, en väska, en torr kvist. Ibland ett landskap. Konstnärens intryck bearbetas och återspeglas efteråt i bilder. En individuell upplevelse gestaltas. Jeppsson är arvtagare till de romantiker som uppfattade naturen som själens spegel och till de modernister som i spontaniteten sökte sanningen. Hennes måleri är aldrig sentimentalt. Det vilar stabilt på den subjektiva gesten. Former glider och slirar. Det tydliga och igenkännliga försvinner mellan färgfläckar, luftlager och skälvande linjer. Känslan av spontanitet och improvisation i dessa verk har med själva arbetsprocessen att göra. Förarbetet – väntan på något som plötsligt berör och sökandet efter den rätta formen för att uttrycka det – kan ta mycket lång tid.  Slutskedet i sin tur – själva utförandet på papper eller duk – är en relativ snabb handling.

Och så står vi framför resultaten! Det är bilder i vardande, där det ursprungliga motivet glider undan. Stämningen är desto mer levande – som om allting framför oss hela tiden höll på att bli till eller falla sönder i sina minsta beståndsdelar. Yvonne Jeppssons måleri är nämligen aldrig statiskt utan vibrerar, andas och lever, om inte på duken så i betraktarens blick. Hennes konst är öppen och rik på anspelningar. Jeppsson pendlar obesvärat mellan små och stora format, mellan intima verk på papper och stora gestaltningar i det offentliga rummet. Oftast handlar hennes måleri om ett slags poetiskt rum för gåtfulla former och för själva ljuset. Det som man får gratis i akvarellen får man dock jobba hårt för på duken. Vattenflöden distribuerar färgpigment, medan pappret – själva underlaget – skänker ljuset. För att åstadkomma samma effekt i olja måste mediet tämjas. Yvonne Jeppssons pensel bestämmer dock alltid över duken.

Av Joanna Persman